idag är det tredje advent. jag är fortfarande ledsen och nere. alla dagar ser likadana ut och det känns meningslöst att leva. men jag vet inte vad det är jag saknar, eller jo jag vet, men jag kan inte få det och jag vill inte göra allt som skulle kunna krävas för att få det heller. ett nytt liv har jag här i stockholm, en ny start. det har varit både det värsta och det sämsta året någonsin.

januari: firade nyår tillsammans med andreas och hans vänner, spenderade kvällen med att inte kunna bestämma mej för var jag skulle var vilket resulterade i enormt skoskav pga höga röda skor i lack. tobias och charlotte åkte till london några dagar senare, vi promenerade hem till mej sen, du och jag. annars så jobbade jag mest i januari, vi festade en del hemma hos emelie och mcfest var ett faktum.

februari: sista månaden på donken, mycket mcfest hos emelie, även tonfiskpasta och film. underbart. andreas och jag förberedde oss för våran STORA resa med allt vad det innebar, vaccinering och packlistor. mysigt.

mars: Resan, en sån underbar tid. först till bangkok och sen koh samet, du å jag på äventyr på den thailändska landsbygden. vi åkte till kambodja, siem reap, phnom penh och sihanoukville, aldrig mer chiliräkor på stranden!

april: fortsatte våran underbara resa, vietnam och ho chi minh city. den bästa tiden i mitt liv. mycket shopping, mycket bara lisa och andreas tid. underbart. flyg till bangkok och nya äventyr med songkran. haha. nu i efterhand kan man skratta åt det. nästan. ner till koh tao och två underbara veckor med tobbe och charlotte.
maj: resans slut, vid phuket och phi phi öarna. snorkla med hajar och paddla kajak i maya bay. fin fin fint. hem till sverige inte så mycket brunare pga regnperiod den 8 maj. andreas och jag bestämmer oss för att göra slut. svårt och jobbigt.

juni: sommarjobba på mcdonalds. simon och lisa  på äventyr. malmö och vattenpipa. men allt var stelt mellan dej och mej, och ingenting var som det borde. humörsvägningar uppåner. emelie och jag var på bio. blades of glory. helt själva i salongen och bara grät av skratt. saknar det. midsommar blev inte som man tänkt sej men det funkade ändå.

juli: sommaren fortsatte. ångest och känslor överallt. hur kunde du göra så mot mej? gör man så mot en vän? det var donken fester, skvaller och panik. besök i natten av lina å sanna. vi tyckte du kunde behöva en halvnaken man på en plansch. tackar tackar. hade aldrig klarat mej utan dej bror. psykologisnack från bror och ljungberg. ljungberg vill sno receptet på räksås från pastabaren. tack ni är guld. road trip med blom, var lätt en av sommarens höjdpunkter.

augusti: och så var sommaren över, per gessle sjöng om juni juli augusti på evedal och vi badade bastu mitt i natten. vi träffades och jag drog mej undan, om jag inte gjort det då? hade allt varit annorlunda nu? jag vet inte, får väl aldrig veta, det känns som att du säger en sak men kanske menar nån annan, du kanske inte ens själv vet vad du menar? jag ringde dej och ville träffas, träffas innan vi båda skulle byta stad, byta liv. men du hade redan åkt. det kanske sa det mesta. den 27 augusti fyllde jag 20 år. jag firade med simon i stockholm. det var otroligt skönt att ha en vän med sig till skolstarten. du betyder bara mer och mer.

september: livet i början av skolan var lätt, nya vänner, nya vanor. det funkade bra mellan dej och mej och livet kändes roligt och enkelt. man märkte vilka av ens gamla vänner som betydde något, de som orkade höra av sig. bosätter mej i västerås. tack kim

oktober: plötsligt var allt så svårt. vi hade inte varandra längre och hade jag förstått det först nu? jag har aldrig känt mej så ensam i hela mitt liv. ingenting var lika roligt då man inte längre var omringad av folk som man visste betydde nått. man kan inte få samma liv på 2 månader som man hade på 8 år. tungt.

november: börjar se ljuset med allt. försöker. försöker. skolan går bra, bättre än för de flesta och jag tar en dag i taget. efter två växjö besök, varav ett för att undvika dej, känns lätt att vara hemma. du betyder nått för mej men inte på det sättet, simon mår inte bra. jag mår inte bra, men vi pratar och det känns lättare så. kim och dennis kommer till stockholm, vi promenerar och njuter av kall stockholm.

december: börjar med en helvetes vecka. först ner till lund, träffar dej och allt känns bra i bubblan. men bubblan är inte verklighet och livet bryter ner mej för varje dag som går. få som förstår. hemtenta och uppkörning varav allt går dåligt, pga mitt humör, pga mina känslor för dej. advent och lucia går förbi, alla dagar ser likadana ut och jag kan inte längre uppskatta min familjs närhet. jag har mina nya ovanor istället.vi tar alla sorg på olika sätt, varför är jag ens ledsen? "det var dags att det tog slut, man kan inte vara med nån 3,5 år och sen vara tillsammans hela livet, inte när man är 20" , jag borde kanske inte oroa mej, sluta tänka som simon säger, vara singel nu ett tag  och njuta utav det. men det känns tungt, alldeles för mycket tid att tänka på då man är ensam.


framtiden: om mindre än en vecka åker jag till ludvika för att träffa släkt, familj och vänner. det ska bli skönt att komma iväg, känns som jag flyr hela tiden ändå. hösten har varit mörk, och mitt humör har verkligen varit som vädret. kallare och mörkare, dystrare och grått. nyår med kim i london ska bli otroligt roligt. och sen är det nästan sommar?