jaha. det kanske inte kommer som en chock att jag är allmänt negativ till livet i allmänhet. jag har kommit fram till att livet för det mesta suger. visst jag tycker också att det finns guldkorn i livet, träffa familjen, vänner, pojkvän, se på film, äta god mat, festa, bra musik m.m men det känns bara som småsaker. jag förväntar mej mer av livet. tror ständigt att livet är bättre någonannanstans och jag har verkligen ingen rofylld själv. meningslöst sammanfattas allt som. det spelar ingen roll vad jag gör, vad nån gör, oftast känns det ändå bara meningslöst och tråkigt. alla springer bara omkring och letar, letar efter någon sorts mening, jämför sig och klagar, pressar sig för att vara ännu bättre och ännu rikare. ännu mera lycklig. lyckligast vinner, men vad är lycka da?

jag har kommit fram till att lycka är olika från person till person, men ungefär som med skönhet så finns det vissa mallar och riktlinjer för vad du ska uppnå för att verka som en lycklig person. du ska helst vara rik och framgångsrik, du ska ha en själsfrände som alltid finns där för dej (om den personen är sjukt snygg och helst modell så är det ännu bättre och du blir ännu mer lycklig), du ska ha en hel hop med vänner som alla älskar och avundas dej för ditt lyckliga liv, du ska ha en bra och normal familj, du ska helst ha ett stort och fint hus som du kan visa upp för allt och alla, du ska ha en fin bil, fina och väluppfostrade ungar (helst med en massa skills så man kan visa upp dem), du ska ha en perfekt kropp och ett hälsosamt liv (inga ciggaretter, inge donken med andra ord), du ska ha ett bra jobb som du trivs med och som andra vill ha, du ska bo på ett ställe du älskar och där du känner dej hemma, och det ultimata... ett litet fint husdjur som kan vinna en massa priser och som tycker om dej no matter what.

det ultimata för mej vore om jag bara kunde finna lycka i de små sakerna, film, musik, en mysig kväll med familjen och sedan vara nöjd. vara nöjd med mitt utseende och mitt liv, vara nöjd med var jag bor och vad jag gör.

jag är en väldigt rastlössjäl. och finner hela tiden att jag inte räcker till. det är så mycket som jag måste göra och som suger all kraft ifrån mej, jag orkar inte. det slog mej att allt handlade om att jämför sig med andra. men å andra sidan så vet jag inte om jag jämför mej med andra. hmm. men tänk vad skönt om man bara kunde vara lite lycklig.