ja, det är så illa.

det har gått ca en minut sedan jag kollade på klockan, den är fortfarande inte åtta.. vad händer klockan åtta? vet inte, vad jag hoppas på. det kan hända tidigare och det kan hända senare. vi får se.. men om tiden bara ville skynda sig fram till det ögonblicket. lugnet och lyckan. reunited. två veckor kvar. en evighet. ska väl äta någonting med farfar men jag pallar inte, vill helst bara ta en macka. går nog ut å tar lite luft, promenerar en sväng. en lång tur, tar med telefonen. du kanske ringer?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0