älsklingen med den redan döda laxen. i flera månader har han velat köpa en hel lax. han älskar fisk, han älskar havet, han älskar bläckfisk, han älskar alla små snäckor, räkor och musslor i havet. han är en passionerad föredetta fiskare. han vill inte äta mina fiskpinnar, det är inte fisk. nu har jag äntligen fått honom att gilla fiskbullar och inlagd sill, så vem vet fiskpinnar kanske kommer så småningom, men det är inte det detta inlägg ska handla om.

så igår fick älsklingen köpa sin firre. han var som ett barn på julafton. lycka. väl hemma började han direkt, han skulle göra den så fin, och vi skulle kunna äta lax i typ fem dagar då han var klar, sken han. jag satte mig i vardagsrummet, det luktade creepy och laxens iof redan döda ögon tittade så sorgset på mig. nizar hade mord i blick. han tog fram kniven. jag satt i vardagsrummet och allt var frid och fröjd. efter ett tag så skriker han från köket, har vi ingen bättre kniv? nej det har vi inte. han försökte med alla knivar vi hade och även fast det var svårt så lyckades han till slut med att få fram fem stora, fin fina bitar. nu har vi lax så vi spricker. vilken tur att man har en sån händig karl. kärlek.