dagarna segar sig fram. mitt liv står still och det regnar i växjö. jag saknar dej och tänker på dej, vill inte prata om dej, jag vill komma på andra tankar. men det är svårt och folk frågar hur man mår, man ler och säger det är bara bra, hur är det med dej? ingen ser igenom fasaden, inte ens de som känner mej väl. de vet redan att jag mår dåligt.  hur dåligt, jag vågar inte ens erkänna det för mej själv.

imorgon ska jag träffa dej, vi ska övningsköra och bara ha lite trevlig duåjag tid. men man vet aldrig med dej, det kanske är det jag gillar med dej.