varför ska det vara så svårt för? varför?

en alldeles egen bubbla, där bara du och jag kan vara, inget avstånd, ingen som bryr sig, inga problem eller frågor. varför kan det inte alltid vara så?

jag hade kommit så långt, kände mej så stark, varför var det tvunget att ändras för. " det känns som om vi gör slut igen" du kallade mej älskling, vi sa hur mycket vi betydde för varandra, men du vill inte satsa på oss ändå? vill jag det? du ville kanske bara ville vara vänner? att vi ska fortsätta så som vi gjort tills i förgår. men alla känslor kom tillbaka och jag vill bara komma in i den fina bubblan igen, " det kan inte bli som det var förrut" men kunde vi gjort det så om vi bara hade klarat av våran svacka? om vi hade stått emot, om vi hade flyttat tillsammans och levt lyckliga i alla våra dagar, hade det blivit så? eller...

du är så vacker, du är så fin, du luktar som bara du gör och du får mej att känna mej trygg och säker. kommer jag någonsin kunna släppa dej? tror inte jag vill det heller, men varje gång jag tänker på dej så slits mitt hjärta ut ur min kropp. det gör ont.

å helt plötsligt har alla saker någonting med dej att göra, kvantum, max, mitt gamla rum, busshållplatsen, växjösjön ja hela växjö påminner om dej och jag vill bara plocka upp de bitar av mitt hjärta som gått sönder och klistra ihop dem och tro att allt kommer bli bättre. vad är det egentligen jag vill? men det finns ingen mer som du, det finns ingen mer som oss, vi är vi och kommer alltid att förbli vi. du och jag.

du och ja. ingen kan se in i framtiden, men att vara din vän betyder mest för mej. å jag fortsätter tro och hoppas för det enda som kan rädda mej nu är ett mirakel. jag orkar inte vara kvar här. men jag måste, fortsätta försöka vara stark fasten mina tårar brinner. nu vore en bra tid för dej att rädda mej.

"jag önskar att vi kunde stanna tiden"

" vi får väl fortsätta så som vi gjort tidigare, prata i telefonen och vara vänner, jag vet att du tycker om mej jätte mycket och du vet att jag tycker om dej hurmycketsomhelst också, det kanske räcker för just nu, vad mer kan vi göra?"

du är det finaste jag vet, men allting är väldigt förvirrat, vad vill jag egentligen? stanna i en bubbla som inte existerar. nu går vi vidare, men du kommer alltid betyda nått för mej.