jag får väl tacka kim och marcus för den här låten, två minnen.

först gillade jag inte den alls, kopplade ihop den med en marcus som satt och ylade framför datorn, fast nu när jag ser tillbaka på det så var det ganska sött. kim sjöng den för mej, kim kan sjunga, vi lyssnade och jag förstod vad den faktiskt betydde för mej.

jag tycker om den, den är mej just nu.