suddenly my life doesn't seem such a waste

jag dampar idag. jag ær trøtt och sliten efter typ 12 timmars konstant stædande. jag ær kall och  hungrig (jag har inga klæder på mig, før de ær i tvætten, vår ugn ær full av rengøringsmedel och blir inte klar førren om 30 min) åså ær jag arg och besviken på victor, som vanligt. han ær inte hemma æn utan har låtit oss stæda hela stællet sjælva. jag ær så arg så jag kokar- hoppas på att han har en riktigt bra excuse. nej nu ska ja fortsætta lyssna på gustav som ylar "ååååå kristina, guldet blev till saaaaaaaaand". ha de.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0