nära livet upplevelse
jag satt på perrongen som vanligt. tåget skulle komma om en kvart. jag läste lite slött i min kalender för att se om jag verkligen var helt ledig imorgon, jo det var jag. en fylle gubbe står på perrongen mitt emot. han kliver ner på spåret för att gena över till andra sidan. jag reagerar slött och inser att det står se upp för passerande tåg på mitt spår. gubben verkar helt lost över detta faktum, helt ovetande och typ börjar plocka upp stenar på spåret?!
han går mot kanten och jag kollar åt vänster och ser tåget komma. det kör sakta men jag kan se lysena. jag skriker till och folk börjar springa mot gubben och skriker åt honom att gå bort därifrån. han verkar inte kunna ta sig upp själv och tåget närmar sig, folk får panik och flera killar och jag springer fram men jag står där helt handfallen och vill hjälpa men killarna är redan framme före mig, de fyra killarna lyfter upp gubben ur spåret och tåget tutar. de får upp gubben ur spåret och håller i honom tills tåget helt har passerat. gubben verkar helt oförstående. undrar om han ens förstod att de räddat hans liv?
det var inte min nära döden upplevelse, men det var hans. det var overkligt att behöva se det här. massa hemska tankar går igenom mitt huvud, tänk om. tänk om han hade dött där mitt framför mina ögon. tänk om hans liv hade slocknat bara sådär. tänk om...
det var en hemsk och overklig stund. men den fick mej att öppna ögonen lite. döden finns där. alltid. man måste uppskatta livet. att leva. det ska jag göra nu. gör du?
han går mot kanten och jag kollar åt vänster och ser tåget komma. det kör sakta men jag kan se lysena. jag skriker till och folk börjar springa mot gubben och skriker åt honom att gå bort därifrån. han verkar inte kunna ta sig upp själv och tåget närmar sig, folk får panik och flera killar och jag springer fram men jag står där helt handfallen och vill hjälpa men killarna är redan framme före mig, de fyra killarna lyfter upp gubben ur spåret och tåget tutar. de får upp gubben ur spåret och håller i honom tills tåget helt har passerat. gubben verkar helt oförstående. undrar om han ens förstod att de räddat hans liv?
det var inte min nära döden upplevelse, men det var hans. det var overkligt att behöva se det här. massa hemska tankar går igenom mitt huvud, tänk om. tänk om han hade dött där mitt framför mina ögon. tänk om hans liv hade slocknat bara sådär. tänk om...
det var en hemsk och overklig stund. men den fick mej att öppna ögonen lite. döden finns där. alltid. man måste uppskatta livet. att leva. det ska jag göra nu. gör du?
Kommentarer
Trackback
