dag 16 - min första kyss

jag kommer ihåg min första kyss. kanske är det nått man alltid kommer komma ihåg.. roligt det här med selektivt minne, hur man kommer ihåg vissa saker men inte andra. anyhoo.. jag var iallafall 14 år. jag brukade cyklar hem med emelie efter skolan på snorregård och äta nudlar och kolla på sunset beach. ibland cyklade pontus efter oss och var irriterande. för det mesta tyckte jag inte om honom, asså verkligen ogillade honom starkt för att han var så elak, bråkig och irriterande. men kanske är det så det brukar vara, kärlek börjar alltid med bråk skrattade de i klassen, vilket gjorde mig ännu argare. han var ju så irriterande.

men så började vi umgås, fastän han var dryg. då blev han snäll tillslut. vi brukade vara hemma hos honom och ligga i hans säng och lyssna på sclub7 never had a dream come true. vi bara låg där i timmar. och pratade. jag kommer verkligen inte ihåg vad vi pratade om. kanske diskuterade vi varför han gillade det där laget i engelska fotbollsligan, varför han alltid hade nike kläder eller varför hjalle och heavy var det coolaste dalarna producerat. det var mysigt. det var fjärilar i magen men på samma gång tryggt.

jag kommer ihåg att vi låg och pratade i sängen. hemma i hans rum på hovshaga. det var alltid så lungt och tyst där. han har inte lika många syskon som mig. vi låg på sängen och pratade, vi låg närmare varandra och låg och kollade in i varandras ansikten. då lutade jag mig fram och började prata närmare hans ansikte. då lutade han sig mot mig och våra läppar möttes. då slutade meningen och kyssen började.

jag kommer inte ihåg om det var en bra eller dålig kyss. det var liksom inte det det handlade om, det handlade om spänningen som ledde fram till kyssen, till frågan om vad som skulle hända sen och lyckan över att få en/ta en kyss. vi höll ihop sen i ungefär 10 månader jag och pontus. kanske var det som alla andra högstadiekärlekar, full med avundsjuka, misstro men även lycka och glädje. förhoppningsvis så slutar högstadiekärlekar på ett lyckligare vis än vår. men jag kan ändå le och se tillbaka på min första kyss. det var ju trots allt den första.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0