när jag gick i nian på snorregårdsskolan så kutade vi omkring och var LAME. LisaAnnaMaddeEmelie. Det var en underbar tid. vi blev äggade av fabbe och axlsn och vi gjorde alla möjliga galna saker ett påsklov. typ strippade från ett hopptorn ute vid evedal, dansade folkdans i en populär rondell samt åkte inlines på gustavlundsskolans tak. ojojojoj, riktigt ligister. för vi det här laget var vi så härdade. vi hade stått ut i klass 9b i snart tre år! vi var äntligen starka. vi sket i om folk inte gillade våra benvärmare i neonfärger eller fotbollsstrumpor. vi körde vårt egna race och upptäckte att folk faktiskt gillade oss mer för det! (tro mig när man är 15 kommer det som en chock!. speciellt i växjö. :)

LAME skulle aldrig mer bli detsamma då vi började gymnasiet men vårterminen i nian och sommaren mellan högstadiet och gymnasiet kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta. Vi skrev ner en massa minnen i en rosa fluffig dagbok som vi kallade LAMEdagboken, den skickade vi runt dagligen så alla fick skriva ner sina hjärtor och smärtor. dessvärre senare blev det mest smärtor. :( det var under denna period vi myntade uttrycket god mat är gott, äcklig mat är äcklig. ganska så självklart i all enkelhet. då jag klippte ut MAT från en icaplastpåse och ramade in och hängde på väggen.

nu har jag äntligen alla dagböcker här hos mig. nu har arbetet påbörjats. jag ska skriva en bok som handlar om oss, om lame. om hur det är att vara tonåring i växjö, om hur det är att vila synas, vilja höras och framförallt om
lakritspulver och
kärlek.