jag har väl alltid varit lite puckad när det gäller musik. jag anser inte direkt att jag har en speciell musikstil utan ser mig som en allätare. men något jag alltid stört mig på är hur jag direkt kan bli så anti viss musik. sen kan jag verkligen inte gilla det även om jag försöker. hmm så vad är det jag pratar om, jo vi kan ta kent till exempel. helt plötsligt började ALLA gilla kent, även fast jag tyckt att typ två låtar var bra så vart det omöjligt att gilla det, vet inte varför jag just blev anti kent, har ingen vettig förklaring egentligen. inte för att jag gillar kent nu heller, hell to the nooo är fortfarande mega anti kent, men ta typ lars winnerbäck, hans musik är ju mysig, fast nej det går inte! jag var mega anti winnerbäck också på gymnasiet, var det högstadiet? klarade varken av kent, hipp hipp och winnerbäck, hahaha. lite mer tråkigt är det då med fall out boy. kommer ihåg att jag satt och spanade på billboard listan och fastnade för a little less sixteen candles, tyckte det var asbra, sen började andreas och hans gäng lyssna asmycket på fall out boy och skulle typ åka på konserter och shit, jahapp då blev jag anti igen. hahahaha.