em har en poäng

i mitt inlägg gällande min antiness till band så som kent, håkan och winnerbäck så hade em kommenterat en bra åsikt. hon skrev att hon aldrig förstått mitt anti gällande dessa band som kan anses som hypade medan jag håller mig till band som t.ex. spice girls, britney och gaga även fast de är lika hypade. hmm, värt att grubbla på, så jag tog mig en funderare.

spice girls: jag var helt kär, det var typ då man verkligen upptäckte "musiken", det var kul att byta bilder och de hade ju en awesome stil, men ja man tröttnade ju på spice girls när man var typ 12 å efter det så har det väl bara gillats i nostalgiska syften, hmm. menar alltså på att under spice girlsperioden så hade jag inte kommit in i mitt antiande.

kent, håkan, lasse: blev alla mer eller mindre antiade direkt från början. tror det beror på att alla som lyssnade på dessa skulle vara så himla djupa och egna, man var sååå unik det var så djupt, bla bla bla bla. fast kent, seriously snubben kan inte sjunga, han gnäller, typ som patrik isaksson. :) håkan, samma där, var är pitchen? lasse, hmm ja det enda som jag egentligen kan lyssna på såhär efterhand. anyhoo..

broder daniel och tokio hotel: shit jag älskade broder daniel. att lägga sig på sängen och spela i'll be gone och bara tycka synd om sig själv och älska livet var ju alldeles underbart. sen började alla fjortisar gilla det, folk färgade håret svart och målade små stjärnor på kinderna, shit va vi är unika liksom! moahaha. det blev att ta avstånd. samma med tokio hotel, gillade det starkt ända fram till att jag var vid plattan och ser ett gäng emos sjunga happy birthday på tvillingarnas födelsedag, kill me now!

britney spears och gaga: två MEGA hypade artister, varför blir jag inte anti? så himla svårt att svara på egentligen, tror inte det handlar om att jag vill vara annorlunda den stora massan, kanske bara annorlunda i mitt kompisgäng.

jag var typ den enda som gillade hard dance mania och körda trance dance på förfesterna till dunkandet av härlig commercial eurodance a la special d eller groove coverage. men det var vad jag gillade, hade jag verkligen velat lyssna på indie och åka på festival och älskat shout out louds så hade ju det vart awesome att hänga med den "alternativa" delen i gänget, hade jag gillat mer rnb och pussycat dolls så hade jag ju också haft mitt crew så att säga. då inte sagt att personerna i respektive del endast lyssnade till nämnda ovan. gränser sprängdes. och det kanske var det jag gillade. att vi alla gillade olika.

sen är det ju en ganska konstig attityd jag har, hmm emelie gillar håkan och the ark då ska jag bli anti och inte göra det. hmm men gessle och gyllene tider går utmärkt. hmm. kanske behöver en mer djupgående psykoanalys för att verkligen få fram svaret på detta konstiga beteende.

skulle egentligen kunna enkelt sammanfatta det hela och säga att jag gillar endast bra musik. för det var ju inte direkt så att jag endast ogillade t.ex. kent på det ytliga planet och sen när jag kom hem satt och lyssnade i smyg, nope nope nope. nej men som sagt, ni som känner mig, vad beror detta på?

keep shining. :)

Kommentarer
Postat av: Emelie

Jösses här fick jag respons vill jag säga! Gött.



Kanske var det lite av en grej sedan vi gick skiljda vägar på musikfronten att ingen skulle ge sig. Sen dess har du hatat Håkan och jag Brittan, så är det.



Och så när du försöker sprida illusionen av att jag är ett e-type fan genom att sätta på en låt på minst varje fest och säga till alla att det är min request.. :)

2011-05-14 @ 13:49:20

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0