igår skrev jag lite på lame. det var första gången på kanske 4-5 månader som jag skrev lite. jag har varit upptagen, haft miljoner saker att tänka på, ingen lust ingen motivation ingen inspiration. Men allt som behövs är egentligen lite ambition. jag vet ju egentligen vad jag ska göra för att få motivationen. så igår när jag låg i soffan och slemmad och tyckte synd om mig själv och min hals så bestämde jag mig för att ge mig lite inspiration och motivation till att skriva.

eftersom jag skriver om något som hände för exakt tio år sedan! shiiit tio år!! fatta. det var exakt tio år sedan vi var lame. rolig reflektion. anyhoo.. så krävs det ganska extrem nostalgitur. ibland räcker det med musik, en låt som vi spelade och som gör så att alla känslorna kommer på en och samma gång, ibland behöver det inte ens ha nått med sammanhanget att göra som t.e.x videon till montt mardies låt gloria, den visar så exakt hur det är att var femton och kär. så vill  jag att min bok ska vara så där vacker och somrig med blåmärken på bruna ben och jeansjackor..

jag skrev ett kapitel igår, om ludvika och när the sounds spelade på grand. det fick mig att tänka på micke. så jag loggade in på msn!!!!! och såg att han var inne, jag skrev till honom och han svarade. vi har inte pratat på nått år nu, han flyttade från ludvika, till en tjej i allingsås, gifte sig och skaffade ett barn. barnet är 3 år nu. så var det med det. jag fick mickes nummer och vi sa att vi skulle höras, kanske ska jag ringa för att prata med honom om vår tid som femton, kanske inte. men det kan nog vara roligt att bara höra hans röst. min lilla micke.